|
|
|||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||
TheBull´s Vildsvin - Olika vildsvinsarter:
|
|||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||
| Art:
Förekomst: |
|
||||||||||||||||||||||||||||||||||||
|
|||||||||||||||||||||||||||||||||||||
|
|||||||||||||||||||||||||||||||||||||
S. scrofa
har ett stort huvud, ganska spetsigt framåt. Öronen är
långa och breda, smala ögon, långt tryne med en bred
trynplatta. Kroppen är täckt med elastikt borst, som på
vintern är längre och tjockare. På övre delen
an kroppen, från nacken ner över ryggraden blidar borsten
en kam (man). Färgen är från ljusbrun eller grå
till nästan svart. Kultingarna är randiga. Kullar på
5-6 ungar är vanligt
Sus scrofa har en väl utvecklad teknik att skydda sig mot värme, solbränna, parasiter och insekter. De vältrar sig i gyttja. Det förekommer också att de vältrar sig i sin egen avföring för att kunna kyla ner sig. De klarar temperaturer ned till -50 grader.
Sus scrofa i Europa har ibland setts i stora hjordar, på upp till 100 djur. Mest typiskt är grupper på ca: 20 individer. Dessa grupper består ofta av två familjer av honor med sina avkommor. När galten når könsmogen ålder lämnar han gruppen och lever vanligen ensam.
Sus scrofa är ursprunget till våra tamsvin.